Textilier är något som vi ständigt omger oss med. Konsumtionen av kläder och hemtextilier står för ca 2-3% av svenskarnas utsläpp av växthusgaser, sett ur ett konsumtionsperspektiv. 2013 var inflödet av kläder och hemtextil till Sverige totalt 121.000 ton, vilket blir nästan 12,5 kilo per person. Varje person slänger dessutom cirka 8 kilo textilier i soporna varje år.
Naturvårdsverket arbetar för att vi i framtiden ska ha en resurssnålare produktion och konsumtion av produkter och varor för att generera mindre mängd avfall. Naturvårdsverket arbetar med fyra fokusområden som antingen alstrar mycket avfall eller har en stor miljöpåverkan per kilo vara, räknat från produktion tills att det blir avfall. Områdena är: mat, textil, elektronik, byggande och rivning.
Kemikalier i textil
Textiltillverkningen använder även stora mängder kemikalier. Från fiber till färdig produkt sker tillverkningen i flera steg och i många processer är kemikalier inblandade, till exempel vid fiberframställning, blekning, färgning och tryckning.
Kemikalier tillsätts ofta till den färdiga produkten för att uppnå olika funktioner, till exempel antibakteriell behandling av sportkläder, flamskyddsbehandling av möbeltextilier, impregnering av allväderskläder och medel för att motverka mögel vid transport och förvaring. I plasttryck på kläder kan det finnas mjukgörande ämnen, som ftalater.
I snitt går det åt nästan ett kilo kemikalier när en vanlig T-tröja produceras. Den största mängden kemikalier används i färgningsprocessen.
Hur ska vi göra istället?
Vi måste börja återanvända och hitta hållbara textila lösningar, kanske är uppgradering av befintliga second hand-kläder ett alternativ, klädbibliotek eller klädbytardagar. Möjligheterna är många men för att klara fiberproduktionen måste vi börja tänka nytt och utanför ramarna. Ambitionen måste vara att i framtiden skapa fungerande kretslopp även för textilier.